Ultraljudsflödesmätare kan mäta vätskor som innehåller små mängder luftbubblor eller suspenderade fasta partiklar, men mätprestandan beror på koncentrationen, storleken och fördelningen av dessa bubblor eller fasta ämnen, såväl som flödesförhållandena.
Ultraljudsflödesmätare fungerar genom att sända och ta emot ultraljudssignaler genom vätskan. För många luftbubblor eller höga koncentrationer av fasta partiklar kan dämpa eller sprida ultraljudssignalen, vilket kan resultera i instabila avläsningar, minskad noggrannhet eller signalförlust.
För ultraljudsflödesmätare med transittidsanalys bör vätskan vara relativt ren. En liten mängd fina bubblor eller partiklar är acceptabelt, men hög gashalt eller tunga fasta ämnen kan påverka mätningens tillförlitlighet avsevärt.
För Doppler-ultraljudsflödesmätare krävs det faktiskt närvaro av suspenderade partiklar eller bubblor, eftersom mätprincipen är baserad på reflektionen av ultraljudssignaler från dessa rörliga partiklar. Därför är Doppler-ultraljudsflödesmätare mer lämpade för vätskor med högre innehåll av fasta ämnen eller bubblor, även om deras noggrannhet i allmänhet är lägre än för transittidstyper.
I tillämpningar med varierande gas- eller fastämneshalt rekommenderas att:
Välj lämplig ultraljudsmätningsprincip (transittid eller Doppler);
Installera flödesmätaren på en plats med stabilt flöde och minimal luftansamling;
Undvik installation nära pumpar, ventiler eller vertikala uppåtgående flöden där bubblor kan ansamlas.
Sammanfattningsvis kan ultraljudsflödesmätare användas för vätskor som innehåller bubblor eller fasta partiklar inom vissa gränser, men korrekt modellval och installation är avgörande för att säkerställa tillförlitlig och noggrann mätning.
Publiceringstid: 29 januari 2026